Historia
Skillnad mellan årder och plog är...
Med ett årder vänds aldrig marken, den bara gör långa fåror och bökar lite i jorden, men en plog vänder upp och ned på marken. Då kommer ogräset med huvudet ned och dör, men dock överlever rotogräs. Detta på grund av att rötterna överlever, och har ett stort rotsystem. Men däremot så överlever inte frö ogräs de har inte lika starkt rotsystem. Ett årder har ingen vändskiva.
Men plogen har en vändskiva som vänder på jorden. Från början bestod inte plogen av stål, det var trä. Det var grekerna och romarna som utvecklade den järnskodda plogen. Fördelen med att den är järnskodd är att det inte slits lika fort som trä, och så skär det bättre. I dagsläget och för en tid tillbaka sedan så kan man vända på plogspetsen, så att man kan slita på två sidor och på så vis blir det mer miljövänligt. Plogen skär först en remsa och sedan går den mot en stor vändskiva som vänder på det hela.
Vad är det för tekniska skillnader på årdret och plogen, vad är plogens uppgift, hur fungerar den och hur påverkar det jorden (i Sverige)?
Plogen och dess utveckling: Årdret började med en smal krokig ”pinne”, och sedan övergick det till breda och effektiva plogar (från årder till plog). Den stora fördelen med plogen är att den vänder och luckrar jorden. Man vänder alltså den gröna ytan nedåt, och då dör ogräs och jorden blir även mer lucker. Ibland säger man att jorden blir hårt packad med plog, men det är bara där traktorhjulet kör i plogfåran, därför ska man plöja på olika djup olika år. Men man kan tyvärr inte bekämpa rotogräs, på grund av att det bara letar sig upp igen. Men fröogräs kan man ta kål på. För när man väl fått död på dem så krävs det ett nytt frö för att det ska komma mer ogräs.
Före man började använda plogen så använde man sig av årdret, men det vände inte upp och ned på jorden lika effektivt. Och då blev det inte lika bra, ogräset kom inte med huvudet ned och dog. Den bara river lite i marken, och det mesta större ogräs dör inte, men smått dör. För det räcker med att man förstör rötterna på dem.
Beskrivning och konstruktion
En plog består av skivrist/knivrist, spets, vändskiva, skär, bröst, landsida, skumplog och skumrist.
Skivrist/Knivrist: skär jorden lodrätt så att den lättare går att vända och gör en skarp kant mot den oplöjda marken. Skillnaden på skivrist och knivrist är att det är en skiva som skär eller bara en stum kniv.
Spets: den klyver jorden, och går först efter skivristen och börjar lyfta jorden. Men dess största uppgift är att den får plogen att söka sig ned i marken.
Skär: skär loss jorden vågrätt och börjar också lyfta på jorden
Vändskiva: gör den största delen av jobbet, den vänder som sagt jorden upp och ned med växtligheten ned.
Bröst: början på vändskivan, slits ut fortare än övriga vändskivan och måste bytas oftare.
Landsida: glider mot den oplöjda jorden, och ger en stabilitet så att plogen inte sicksackar.
Skumplog: för-plöjer, det vill säga hjälper till att få ner växtmaterial, så att det inte ska vara något som sticker upp, utan att allt hamnar under jord. Den sitter bredvid skivristen inåt mot den snart plöjda marken. Ibland kan halm fastna på skumplogen, och då är det bättre med skumrist.
Skumrist: gör samma sak som skumplogen, fast senare i processen. Ofta har man både skumplog och skumrist.
Plogen dras nu för tiden av en traktor, men förr drogs den av oxar eller hästar eller oxar och hästar tillsammans. Hur många dragare som behövdes berodde på jorden. T.ex. lerjord = segt och tungt, lös sandjord = lätt och poröst.
Det här är plogens uppgift
Plogens uppgift är att i tiltor* vända matjordslagret så, att markytans växtrester täcks och det underliggande lagret kommer upp för att senare göras till ny såbädd. Arbetet innefattar tiltans avskärande nedtill och vid sidan samt att lyfta och vända samtidigt som den läggs åt sidan. Detta utförs av plogens spets och skär (bill) samt vändskiva tillsammans med landsidan som tar upp tiltans tryck i sidled, samt sulan (undersidan av landsidan), som tar upp trycket mot fårans botten. Tillsammans bildar dessa delar plogkroppen Förenklat kan plogkroppen beskrivas som en sned kil, som pressas fram genom jorden.
Såhär fungerar vändskivan
Sedan tiltan* lösskurits, böjs den uppåt, varvid översidan pressas samman och undersidan sträcks. Då tiltan samtidigt vältes över åt höger (på en högerplog) sträcks även den uppåtvända vänstra kanten kraftigt. Härigenom uppstå många sprickor i tiltan. Ju mera tvärställd och skarpare inåtbuktad vändskivan är, desto starkare blir sprickbildningen och sönderbrytningen av tiltan. På jord med litet inre sammanhang så som sandjord och mulljord pressas tiltan ofta sönder fullständigt. Lerjord gör större motstånd mot tiltans formförändring.
Då hård lerjord plöjs med en alltför tvärställd plog, uppdelas tiltan ofta utefter de större sprickorna i stora stycken, som förs åt sidan och ställer sig på kant utan att vändas. Plogen går då ostadigt och plöjningen blir dåligt utförd. För att tiltan på liknande jord skall hänga samman måste den vändas i svagare stigning, varför en långsträckt, svagt brytande eller skruvformig vändskiva är lämpligast. För plöjning av äldre gräsvall användas även långsträckta plogar, eftersom tiltorna på grund av gräsrötterna har stor seghet och benägenhet att ställa sig på högkant.
Att lerjorden vid plöjning på hösten inte bryts sönder fullständigt vid användning av långsträckta plogar innebär inte, att jorden blir otillräckligt luckrad, luckringen sker huvudsakligen under vintern, då tiltan söndersprängs genom frosten. Även efter en långsträckt vändskiva blir tiltan full av fina sprickor, som underlättar frostens arbete.
*Tilta= av plogen vänd jordremsa (Källa: Svenska akademins ordlista år1974).
För att tiltan skall lägga sig väl, bör dess höjd stå i ett visst förhållande till dess bredd. Det djup, till vilket man kan plöja med en plog, beror därför, huvudsakligen på plogens storlek, dvs. dess bredd. Om man vill plöja djupt med en liten plog, trycker tiltan hårt mot vändskivan så att plogen går ostadigt, därmed har tiltan benägenheten att ställa sig på kant. Man får inte begära av en plog, att den skall arbeta till större djup än vad den är avsedd för. Stora plogar går i allmänhet stadigare och kan utföra ett bättre arbete än mindre plogar av samma typ.
Årdret är bara som en plogspets och har ingen vändskiva som vänder jorden. Den lägger jorden i ryggar åt båda sidorna. Man kan säga att det gör en liten vändning på jorden, men det är bara den lösa jorden. Annat vänder den inte på.
Årdret är det äldsta jordbruksredskapet för dragare. Det bestod ursprungligen av en krokig trädgren, som från början drogs för hand, men senare av oxar eller av hästar och åstadkom en primitiv luckring av jorden. Årder var helt eller delvis av stål på 1950: talet, och användes då för uppkörande av fåror för potatissättning.
Sammanfattning
Man kan säga att årdret är praktiskt till att göra fåror för att t.ex. sätta potatis i. Medans plogen är bra för effektiv jordbearbetning, när man ska göra jorden mer lucker, och få död på fröogräs.
Källor
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rder 14/10 – 10 kl17:03
http://sv.wikipedia.org/wiki/Plog 14/10 – 10 kl16:48
Lantbruksmaskiner och redskap av Nils Berglund och Yngve Andersson år1945
Självhushållning John Seymour
Focus Almqvist & Wiksell Förlag AB/Stockholm år1976
nilehnteknik.se Nr 3-2010, årgång 2
Illustrerat Bibel-lexikon Hugo Odeberg & Thoralf Gilbrant år1967
Mejlat Backlunds Maskinaffär Sollebrunn.
Lilla Uppslagsboken Förlagshuset Norden AB Malmö år:1958
Min älskade Pappa
